Satt o slösurfade nu mitt i natten.

Läste i en blogg om en man som lever sitt liv som en zombie. Tydligen väldigt väldigt olycklig.

Vi har alla våra spöken.

Jag slåss nu med mina spöken. Någonstans på vägen blev det för mycket måsten för mig att hantera så jag var tvungen o backa lite.

Har inte påbörjat någon träning alls men har ändrat kosten och försöker fortfarande äta enl. Olgas modell och kommer fortsätta med det. Så länge jag är på rätt väg så får jag nöja mig. Jag ska inte backa bandet när det gäller kosten.

Jag försöker få in träningen lite senare.

Just nu har jag full fokus på att ta hand mig - då pratar vi personlig hygien.

Sen får jag ta tag i städning i hemmet och tvätt.

För att inte tala om allt julpyssel... men där är det ingen stress. Barnen kommer snart hem o då hjälper de till. Men om jag fixar städningen så blir det lättare.

Så är det att vara utbränd. Batteriet kommer alltid vara trasigt. Men ibland kan jag tycka att tyvärr så syns det inte på utsidan.

Jag kämpar varje dag! Jag vill såååå mycket.

Men, mitt i allt så är jag trots allt lycklig. För jag har fokus på mig o mina barn. Och det är det viktigaste. Men jag ska inte tillåta min kropp falla sönder genom att tröstäta. Nu har jag bara de saker hemma som står på Olgas lista. Och det är min räddning. Trots jag inte alltid orkar laga mat så finns det mat på denna lista man kan äta utan att det behöver tillagas.

Jag vill inte sjunka så långt ner att jag väljer att leva livet som en zombie. Backa bandet går jag med på, lugna tempot lite, prioritera... då kommer jag hitta "lagom"...

Jag vill inte spela eller låtsas. Det här är så mitt liv ser ut. Jag gillar inte läget men jag får inte heller bara bita ihop. Då riskerar jag mitt eget liv.

Minnet har blivit dåligt... igen. Det är ju första tecknet. Jag behöver skriva ner varenda sak. Och det är inte bra när jag glömmer träffa min psykolog för det är viktigt! Men det var ju precis det som hände förra veckan. Och nu väntar jag på att få en ny tid. Så han o jag kan analysera vad som gick fel, var blev det för mycket.

Så nu när jag fått allt det sagt... så ska jag inte leva som en zombie och inte tycka att allt är dåligt för så är det verkligen inte!

Jag kan ställa en vas med fina blommor på ett städat bord och njuta av att titta på den - trots att det är stökigt runt omkring. Det handlar om fokus.

Och nu får jag ha fokus på mig och vara lycklig.

KRAM